Viskleken – Jag är här
42253
post-template-default,single,single-post,postid-42253,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-3.7,wpb-js-composer js-comp-ver-5.0.1,vc_responsive

Viskleken

Mytbildningen kring #jagärhär ter sig allt mer absurd. Allt verkar koka ner i att gruppen är stängd och har väckt en närmast filosofisk undran om vad som händer i den där gruppen egentligen. Ni vet frågan om ett träd faller i skogen men ingen hör det, gör det då något ljud?

Det cirkulerar en mängd teorier varav att vi skulle massanmäla är den mest förekommande. Och det cirkulerar en mängd skärmdumpar som ska bevisa riktigheten i det påståendet.

Men vad man glömmer är att bara för att facebookgruppen är stängd för vissa betyder det inte att den är det för de 75000 personer som är med i gruppen! Om vi hade haft en aktion för att massanmäla någons facebookprofil eller få ett bokprojekt inställt eller en föreläsning avbokad, så hade ju någon av alla de 75000 personer som faktiskt är medlemmar sett det, märkt något, eller till och med deltagit.

Det är frestande att låta ryktena cirkulera bara för att se var det slutar. Se vad som kommer ut i andra änden av viskleken. Om det hade stannat vid att vi samarbetar med SVT, är finansierade av skattemedel och kan styra Facebook. Allt det låter mäktigt och imponerande. Men när vi blir anklagade för att tysta människor eller att folk blir av med sina jobb eller för att vara mördare, då börjar det bli dags att tända ljuset i taket och komma ut lite i friska luften.

Vi är en facebookgrupp, vars medlemmar går in i hatiska kommentarsfält på sociala medier. Vem som helst i gruppen kan tipsa, men det måste vara hat i kommentarerna; olaga hot, förtal, hets mot folkgrupp och det får inte vara en privat sida osv. Det vi gör sedan är att vi diskuterar sakfrågan i det kommentarsfältet. För att visa att det är ok att tycka olika. För att fler ska våga komma till tals. För att främja en saklig debatt om de viktiga frågorna vi måste kunna diskutera i en demokrati. Nämligen hur vi ska kunna leva och bo och växa tillsammans.

Ja, visst låter det PK och tradigt? Hur skulle en sådan grupp kunna anses det minsta avskyvärd eller farlig?

av: Mina Dennert