The truth is out there – Jag är här
42283
post-template-default,single,single-post,postid-42283,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-3.7,wpb-js-composer js-comp-ver-5.0.1,vc_responsive

The truth is out there

Vi fick ett mejl häromdagen och publicerar även vårt svar här eftersom frågan handlar om något väldigt centralt i #jagärhär, nämligen yttrandefriheten. Det är hur yttrandefriheten hänger ihop med näthat och propaganda, demokrati och civilkurage som är bakgrunden till hela projektet.

Här är mejlet vi fick:

Hej, jag anser att det är jätteviktigt att hålla media sakligt och jag har därför börjat läsa alla olika sorters media – för att få flera olika delar av saker som rapporteras.
Jag upptäckte att ”jagärhär” kämpar för faktabaserade nyhetsrapportering vilket jag tycker är bra. Sedan läste jag på extremmedia att ni arbetar med att få extrema opinionsbildare att tystas. Jag tycker att det senare iof ibland kan vara berättigat men jag är väldigt tveksam hur man avgör var gränsen går.
Jag hade tänkt gå mer i er grupp på Facebook men blev nu efter att jag läst kritiken mot er lite tveksam.

Här är vårt svar:

Hej! Vad glad jag blir att du söker efter olika källor till information och att du även är kritisk till det du läser. Att du dessutom hör av dig direkt till källan för att skaffa information om det du läst i vad du kallar för “extremmedia” är ju så bra! Tack för det!

Först skulle jag vilja svara på frågan du ställer: Stämmer det att #jagärhär försöker tysta vad du kallar för “extrema opinionsbildare”? Jag vet inte vad du menar med “extrema opinionsbildare”, men jag kan svara ändå: Nej, det stämmer inte. Vi försöker inte tysta någon utan hela projektet går tvärtom ut på att fler ska våga och orka komma till tals på sociala medier.

Vi jobbar med flera olika saker, men för att fokusera på din fråga så jobbar vi alltså för att så många som möjligt ska kunna uttrycka sina tankar och åsikter. För en saklig och konstruktiv debatt.

Kommunikationsmöjligheterna på nätet är helt fantastiska! Att fler typer av texter publiceras, som tidigare kanske hindrades av redaktörer och ansvariga utgivare, är en enorm möjlighet. Vi kan dessutom få information direkt från källan idag. Alla skulle kunna få plats på nätet. Och det är precis det vi arbetar för; att internet ska bli en demokratisk och jämlik plats för alla. Att alla ska ha samma möjlighet att komma till tals.

Tyvärr är det inte så idag. Av flera olika anledningar.

Först och främst är det väldigt viktigt att skilja på begreppen. Därför blir jag så glad när du kallar de som sprider den här bilden av oss för “extrema opinionsbildare”. För det är nämligen precis vad de är. Opinionsbildare.

De kallar själva det de skriver för oberoende journalistik. De säger att de är alternativa media, och utger sig för att granska makten för att “sanningen ska komma fram”. Men de sysslar inte alls med journalistik. Och det spelar ingen roll om de själva eventuellt är utbildade journalister eller inte. När de sysslar med opinionsbildning eller propaganda, så sysslar de inte med journalistik.

De har inga ansvariga utgivare, det finns ingen redaktör. De försöker inte förhålla sig objektivt till det de skriver om. De skriver inte sakligt. De håller sig inte till fakta utan skriver det de tycker och känner. De har inga källor till sina påståenden. De låter inte den utpekade svara på anklagelserna och berätta vad den har att säga om det som påstås.

Kort. De sysslar inte med journalistik alls, utan med åsikter.

Och när de konfronteras med detta så säger de att det inte finns någon oberoende journalistik. Det finns inga fakta. Det är omöjligt att lita på någon. Och detta är själva pudelns kärna. Man vill sprida idén om kaos. Att ingenting fungerar, att det är systemkollaps och att ingen går att lita på.

Men det stämmer inte. Sanningen finns naturligtvis därute. Det finns en av kedja händelser som var det som faktiskt inträffade.  

Idag finns det flera hundra aktörer på t.ex. Facebook som sysslar med att sprida den här desinformationen, propagandan på olika sidor och i olika grupper. I samtliga av dessa grupper och på dessa sidor låter man också näthatet flöda.

Så dels skriver man saker som inte stämmer om andra; ofta journalister, politiker, forskare, artister, folk med en stark röst, eller som har tillgång till fakta. Man skriver också saker om folk med utländskt utseende, annan religion, annan hudfärg eller ett utländskt-klingande namn. Eller om kvinnor som strävar efter jämställdhet eller om homosexuella. Man skriver hatiskt om dessa personer, anklagar dem för saker som inte stämmer, gör falska skärmdumpar, skriver falska citat osv. och kallar det sedan för journalistik.

Och dels hetsar man mot dessa ovannämnda grupper, och de som tar dem i försvar eller visar en annan bild av verkligheten, genom att använda sk. trollmetoder. Man startar tex. falska Facebook-konton som skriver en massa nedlåtande och hatiska kommentarer och piskar upp ett hat mot såväl enskilda individer som etablerade organisationer.

Det vi gör i #jagärhär är att vi har gått ihop i en grupp där vi tipsar varandra om den här typen av kommentarsfält där det trollas. Där man sprider näthat; olaga hot, förtal, hets mot folkgrupp tex.

Vi går in i dessa trådar och skriver sakligt om det som texten handlar om.

Ingen av oss tycker lika i några frågor. Vi är inte överens om någonting annat än detta; vi är emot rasism, sexism, homofobi, funkofobi osv. och vill ha ett inkluderande samhälle där alla har samma möjlighet att komma till tals. Och vår metod för att nå det här målet är att möta andra människor med det vi kallar för modiga samtal. Att prata med folk som kanske har läst väldigt mycket av den här typen av texter och därför själva har blivit rädda och hatiska. Metoden är att inte hata tillbaka. Det kallas för lågaffektivt bemötande.

Det spelar ingen roll vem det är som har skrivit texten eller vad man har skrivit, utan vi går in i de hatfulla kommentarsfälten oavsett vad det står i artikeln eller bloggen. För att “byta ut” hat mot saklig politisk diskussion och debatt. Tycker man inte om att “ha oss” i sina kommentarsfält så är det bara att börja moderera själv. Vilket många numera också har börjat göra, ofta enligt våra modereringsprinciper. 

Hoppas att du vill vara med oss och kämpa för att stärka yttrandefriheten och demokratin! Det enda kravet är att man inte själv sysslar med trollande och näthat; rasism, sexism, homofobi osv. och/eller olaga hot, förtal, hets mot folkgrupp osv.

Välkommen in i gruppen HÄR!

av: Mina Dennert