Toppen av isberget – om mörkertal

Vad tycker ni? Visst känns det som att man allt oftare avkrävs statistik om man påstår något? Den som hänvisar till beprövad erfarenhet riskerar att avfärdas. ”Anekdotisk bevisföring” har fått något misstänkt över sig. Och känslomässig argumentation har väldigt låg status. Nej, siffror ska det vara. Men hur tillförlitlig är statistiken – egentligen? #jagärhär-bloggen hjälper dig att utforska siffrorna i en serie blogginlägg.

Del 1: Toppen av isberget (om mörkertal och det vi inte ser).

All statistik som bygger på anmälningar och enkäter lider av både under- och överrapportering. Ett tydligt exempel är brottsstatistiken. Många typer av brott har så omfattande underrapportering att man med fog kan tala om ”toppen av ett isberg”, skriver Brottsförebyggande rådet, Brå.

Läs mer: Brå om mörkertal

Bildspråket är klassiskt. Av ett isberg är det ungefär en åttondel som syns. Den största delen döljer sig i mörkret under vattenytan. Det är naturligt att uppmärksamheten fastnar på det som syns. Möjliga mörkertal glömmer man lätt bort. Statistikens dolda sida blir lättare att förstå om man är förtrogen med hur siffrorna samlas in och om man vet vilka faktorer som över tid kan påverka anmälningsbenägenheten.

Låt oss som exempel titta närmare på sexualbrott. Det är en brottstyp som underrapporteras av många skäl: rädsla, skamkänslor, förnekelse. När förövaren är någon man lever nära, vilket ofta är fallet, kan det vara extra svårt att gå till polisen. I Sverige ser vi en tydlig ökning av anmälda sexualbrott och allt fler svarar också i Brå:s nationella trygghetsundersökning att de blivit utsatta för sexualbrott.

Läs mer: Brå:s senaste nationella trygghetsundersökning

Felipe Estrada som är professor i kriminologi vid Stockholms universitet säger till SVT att ökningen dels kan bero på att vissa sexualbrott faktiskt har blivit vanligare och dels på att brotten uppmärksammas alltmer. ”Man tycker att det är något som bör anmälas, framförallt att kvinnor och unga tjejer ska accepteras och därför ska det synliggöras och anmälas till rättsväsendet.”

Men Felipe Estrada är av uppfattningen att det trots ökningen fortfarande är många som inte anmäler,
”Vi ska komma ihåg att det finns väldigt stora mörkertal, de allra flesta fall av sexuella ofredanden och trakasserier polisanmäls aldrig.”

Sannolikt ser vi alltså bara en del av problemets omfattning. Och på ungefär samma sätt tycks det förhålla sig internationellt. Chefen för FN:s kvinnoorgan, Phumzile Mlambo-Ngcuka, har sagt att #metoo bara är toppen av isberget. Problemet med sexuella trakasserier och övergrepp är betydligt större, menar hon.

Läs mer: Washington Post intervjuar Phumzile Mlambo-Ngcuka (på engelska) 

Och det är rätt självklart egentligen. Det finns länder där inte bara förövaren utan även offret straffas, eftersom sexuella förbindelser utanför äktenskapet är förbjudet. Och våldtäkt inom äktenskapet kanske inte ens är kriminaliserat. I sådana länder torde anmälningsbenägenheten hämmas.

Trots mörkertalen finns det ändå de som inte drar sig för internationella jämförelser. Extremnationalistiska British National Party, med flera, har utnämnt Sverige till ”Rape Capital of the World” – våldtäkternas världshuvudstad. Epitetet passar tydligen med deras budskap att invandring skadar samhället.

Läs mer: Nerikes Allehanda om Sverige som “Rape Capital of the World”

Våldtäkt är ett av brotten som ryms inom begreppet sexualbrott. Polisen fick in nästan 20 våldtäktsanmälningar per dag förra året. Detta enligt Brå:s preliminära sammanfattning av 2017. Det var en ökning med 10 procent till 7 230 anmälda våldtäkter jämfört med året innan.

Läs mer: Brå – anmälningsstatistik

Men som alltid finns det anledning att misstänka stora mörkertal. För fem år sedan gjorde Brå en skattning att 36 000 våldtäkter hade blivit begångna 2012, det vill säga 100 per dag. Nu har Brå fått uppdraget att utreda varför de anmälda sexualbrotten ökar. ”I uppdraget ingår att i möjligaste mån uppskatta sexualbrottslighetens faktiska utveckling.” skriver regeringen.

Det blir en utmaning. Ett isberg låter sig inte beskådas så lätt, åtminstone inte i sin helhet. Frågan är om anmälningsbenägenheten förändrats eller om antalet begångna brott förändrats eller både och? Dessutom kan man fråga sig vad sådana eventuella förändringar beror på?

Själv tänker jag att ämnet är alltför komplicerat för att formulera om till slagord och enkla politiska lösningar.

Sammanfattning:

*Fundera alltid på om det kan finnas mörkertal i statistik som räknar anmälningar.

*Fundera på vad som kan påverka anmälningsbenägenheten.

*Se med skepsis på internationella jämförelser av statistik som bygger på anmälningar.

 

av: Mattias Lahti Davidsson